Jag har varit på en resa i det här huset och nu packar jag ihop för att resa till nästa ställe. Man kan säga att det varit mitt stora äventyr, inte för att det är slut nu men jag har skapat mig själv under den här tiden. Det har tagit femton år och nu upplever jag att det är över. Jag har inte bara flytt utan gått ner i djupa hålor där jag hittat diamanter i mörkret. Jag är hel igen, jag har hittat hem till den jag egentligen är. Jag vet vem jag är, vad jag tycker om, vart mina gränser går och varför jag ibland väljer att tänja på dem. Jag har hittat värdet i att umgås med andra och förstånd att dra mig undan när jag blir dränerad. Jag tar inte längre saker personligt utan vet att det handlar om andra saker. Jag är närmast mig själv och behöver inte låta någon annan styra min väg. Jag står och faller inte med någon annan längre, även om det ibland kan bli ensamt vet jag att jag inte är ensam.
När jag nu tänker på att jag ska flytta tillbaka till ”civilisationen” är det lite skrämmande. Jag vet inte om allt jag lärt mig håller där eller om jag kommer ”falla” tillbaka i gamla mönster men jag måste prova för att veta säkert. Hur som helst känner jag mig mogen att prova mina nya vingar i en annan miljö.