Ska jag ta in livet, förundras som ett barn, se allt som om det var första gången, låtsas om att jag inte vet, bara vara.
Väcka upp kreativiteten
Ofta när jag är ute kommer min inspiration. Det kan vara texter eller andra idéer som vill komma fram på scenen, och jag känner mig full av liv. Allt detta försvinner när jag kommer hem, det är som om det bleknar som en dröm när man vaknar. Senare på kvällen minns jag allt detta igen och tänker, ”i morgon”.
”jag väntar på inspiration” är något många konstnärer uttrycker. Jag har upptäckt att inspirationen är mer nyfiken än framfusig och det är först när jag sätter mig och börjar som inspirationen kommer och kikar över axeln, ”vad gör du? Har du funderat på? Jag har ett förslag ..
Ibland är jag ensam då inspirationen tagit ledigt men när den kommer tillbaka läser den igenom det jag skrivit och ger mig feedback.
Idag är jag ensam och orden vinglar iväg över pappret som berusade utan mening och innehåll men någonstans får de en betydelse och ett sammanhang så jag låter dem ta sig fram så gott de kan. 
Hur hittar man sin tillgång?
Tillgång = en resurs
Vad har du för resurser du vill visa världen?
Är det något du gömmer för andra under ditt yttre, eller är det något i ditt yttre som du inte framhäver tillräckligt?
Mina tillgångar syns inte utanpå, de sitter som små kopplingar i hjärnan och därför räknas de inte. Tillgångar ska synas som stora läppar och yppiga bröst, eller?
Att sätta färg på sitt lite gråa jag kräver kanske mer än bara tvål och vatten, men är inte omöjligt. Alla har vi något som kan framhävas och piffas upp, oavsett ålder.
Tänk om, tänk nytt, lek med tanken och prova något annat. Så när jag tänker efter kanske jag har fler resurser.
Det kanske är under ytan diamanterna finns.
Att förlora sig själv
Tiden har stått still och jag har tappat delar av mig själv samtidigt som jag hittat andra delar. I morse läste jag en mening som satte fart på tiden igen. ”Man förlorar inte sig själv genast”. Det kanske är därför det inte märks, förändringarna och ens uttryck i livet. Att inte förlora sig själv genast utan det är genom åren och med ett ständigt gnuggande av ens jag man till slut försvinner och ersätts av någon man inte känner igen som ens jag, och kanske inte heller någon man tycker om.
När man kommit så långt börjar man leta efter den personen man tappat bort vilket kanske inte är det lättaste, men inte omöjligt.
När frågan kommer upp och saknaden blir för stor blir behovet av att hitta tillbaka det enda som är viktigt. Man börjar fråga sig själv i vilket vägskäl man försvann från sitt jag och det enda sättet att hitta tillbaka till självet är genom att gå tillbaka och undersöka vart spåren avvek från den utstakade stigen.
Hur är det egentligen med hundar?
Jag funderar verkligen på att ta med en hund i min blogg. Men vill hunden det? Har hundar något emot att bli publicerade i etern eller struntar de i vad som sägs om dem?
Jag personligen tror att hundar struntar i vad som sägs eller skrivs om dem, bara man fortsätter att älska dem, gå ut med dem och ge dem mat. För vilken hund vill inte ha mat (godis)?
Jag önskar att jag var som en hund, struntade i om det jag skriver är något som du läser, och förhoppningsvis tycker om, men att jag egentligen bara skriver för att jag tycker att det är roligt. Jag tycker ju att det andra skriver är roligt ibland, ibland inte, men jag vill ju roas av andras tankar och bli inspirerad att fortsätta med att göra det jag tycker är roligt och förhoppningsvis ge någon annan något att fortsätta med.
Åter till hunden i mitt liv, den ger mig meningen med att fundera i dessa vindlingar och jag förstår att den struntar i hur det går för mig, men för mig är den viktig i mitt liv.
Ja, då är hösten här med alla fina färger
och alla känslor inför de allt mörkare dagarna.
Jag både älskar och bävar inför hösten. Jag älskar den för dess klara luft och vackra färger, doften av jord och möjligheten till att ta det lite lugnare, samtidigt som jag bävar inför mörkret och tystnaden som lägger sig som en osynlig filt över tillvaron.
Årstiderna har ju alla ett budskap och hösten är skördens tid, den tid då man kan fundera över vad året har burit med sig. Vad är det man planterat på våren som nu gett, eller inte gett skörd?
I mitt fall har det lett fram till mitt nya liv som tidsmiljonär där jag kan bestämma min tid som jag vill. Detta är helt nytt och även om det låter fantastiskt är det ändå något som jag aldrig gjort förut.
Jag började långt innan att planera med hobbys och nya vänner som en bro över till det nya. Hur planerar man något man aldrig gjort förr? Att åka till ett annat land är kanske samma sak. Man tittar på bilder, hör om någon annan varit där förut och tar reda på alla praktiska detaljer som valuta och vilken mat som finns, men hur man kommer att känna när man är där finns det ingen som kan tala om för det är en subjektiv upplevelse.
Nu när människor frågar mig hur det känns kan jag inte svara för det är egentligen ingen skillnad mer än att jag själv bestämmer vad mina dagar ska innehålla och att jag kan säga ja eller nej till förslag som kommer. Däremot är det konstigt att man borde känna något annorlunda, hur man nu kan känna något annorlunda än att man är fri, och vad nu frihet betyder för mig som alltid känt mig fri.
Detta får mig att tänka på hur livet ibland strävar efter det vi ser på film. Där är det tydligt vad som ska och borde hända, men som sällan händer i verkliga livet. En tidsmiljonär i en film skulle förmodligen träffa någon på ett annorlunda ställe och få vara med om något fantastiskt som bara den personen skulle kunna vara med om. Kanske en mystisk dörr i en bokaffär där gången bakom dörren leder ut i en annan värld där personen kanske träffar någon från sitt tidigare liv och får förklaringar på något som varit frågetecken.
Det vore fantastiskt om mitt liv plötsligt fick den vändningen men jag tror att det blir vad jag gör det till, och det jag gjort är att jag påbörjat ett helt nytt kreativt liv där jag skapar något där bara fantasin sätter gränser.
Plötsligt är det mycket lättare
Jag har haft svårt för att skriva längre texter eftersom jag har ändrat på både tempus och tappat bort den röda tråden. Den dagen jag började fokusera på tempus och då jag delat upp historien i kapitel och scener blev det plötsligt som himlen öppnade sig. Jag kunde följa historien in i skogen och ut igen, jag gick inte längre vilse i min egen historia. Hur skönt är det inte med en kompass och att lära sig hur den fungerar.
Nu har jag en historia som jag har både början, mitten och slutet på och jag bara älskar att skriva den, eller är det den som berättar för mig och jag skriver? Hur som helst känns det helt annorlunda.
Mina tankar går till min svenskfröken som sa ”om det hade varit du som skrivit den här berättelsen skulle du få en femma, men du har helt klart plagierat den” till henne vill jag säga, ”vem bryr sig, jag vet.”
Höstens intågande
Sommaren var fantastisk, rent vädermässigt förstås. I går kom regnet och känslan av höst gjorde sig hörd.
För mig kommer den här hösten bli annorlunda, jag kommer att jobba hemma och dessutom med något helt annat än det jag varit van vid. Jag kommer vara min egen vilket kräver mer disciplin än tidigare. Jag vet inte hur jag kommer att hantera min nya tillvaro men det ska bli spännande.
Förändringar är inte det jag längtat efter men på senare tid ser jag förändring som något spännande där vad som helst kan hända.
Så välkommen september och låt mig få ta del av det du har att erbjuda.
När allt förändras
Det kan man väl säga att det har gjort nu under det här året och jag personligen tror att det kommer att bli annorlunda framöver på så sätt att vi inte kommer att gå tillbaka till det som varit och att vi hittar nya vägar och nya sätt att kommunicera på.
Min upplevelse är att vi människor kommer varandra närmare och är tvungna att kommunicera mera för att kunna umgås. Jag vet inte hur det kommer att plana ut men hoppas att det ger mer än det tar, för visst tar det att inte veta hur länge vi ska förhålla oss.
De flesta kriser för människor närmare varandra och jag hoppas verkligen att även den här krisen resulterar i något positivt även om det inte känns så just nu.
Hitta skrivforum
Det finns så många skrivforum så jag blir alldeles yr. Missade folkhögskolorna i våras så jag får vänta till nästa år om jag inte tar en betalkurs vilket lockar så här inför vintern. Jag behöver verkligen ha något att göra i vinter och eftersom det är min första som ”ledig” känns det extra viktigt. Jag känner mig själv och det som kommer att hända annars är att jag blir ett med min TV.
Jag är lat av naturen och måste disciplinera mig till en viss del. Det betyder att komma upp samma tid varje morgon, mån – fre, och tillåta mig att vara ledig på helgerna. Sedan känns det viktigt att starta samma tid, och jag tänker mig efter frukost som jag äter i lugn och ro. Varför inte börja klockan tio på dagarna nu när det är jag som bestämmer? Men först ska jag ha semester till i mitten av augusti.