Energi är en kraft som ger liv. Det kan vara liv till växter, djur eller människor på olika sätt.
Ibland kan man känna sig energilös men det betyder inte att det inte finns någon energi men den
energin som finns är svag eller obefintlig.
Hur får man då energi, och är det något man kan påverka? Ja, när man äter mat får man energi, men
det är inte bara maten som ger energi det är också hur man tänker och förvaltar det man ser, äter och
hör som ger eller tar energi.
Hur förvaltar jag då min energi bäst?
Jag är ingen expert i ämnet men vad jag förstår är det bästa att låta energin vara som ett rinnande vatten och göra det som är det enklaste valet.
Regnar det, ta ett paraply, är man hungrig, ät och är man trött, vila.
Att inte göra något för mycket eller för lite, hitta en balans i livet och inte bara ägna det åt en sak.
Jobbar man för mycket är inte det bra, men det är inte bra att vila för mycket heller.
De områden som behöver balans är: mat, vila, arbete, nöjen, familj/vänner och rörelse/motion.
Att sätta sig ner och fundera på vilken av dessa områden som får mest eller minst uppmärksamhet och
är det möjligt att göra något åt det?
Vad är viktigt i ditt liv och vad behöver du balansera upp?
Njuta, vad betyder det?
Dagarna går fort. Jag är medveten om dem på ett annat sätt nu när jag fått distans till arbetslivet. Njuter jag av min fria tid? Nej på det sättet har jag inte varvat ner än… eller vad betyder njuta för mig?
Nu när jag har all tid i världen tar jag mig ändå inte tid att bara var, det jag förknippar med att njuta.
Att bara ligga och läsa en bok eller att lyssna på musik utan att göra något annat till exempel.
När njuter jag då? Jag vet inte, det är mest en idé jag har om ett tillstånd jag sett på en bild, som en vit strand med palmer någonstans. Jag tror att det är njutbart men är det verkligen det, för mig?
Mina tankar om att njuta är att göra något långsamt. Äta långsamt, se havet eller naturen under en längre tid, från samma plats 🙂 Att inte skynda vidare utan stanna kvar och bara vara.
Jag har svårt att göra det eftersom jag är som ekorren i filmen Ace Age, ständigt på språng, jagande efter det omöjliga, men med en känsla av att allt kommer bli bättre när jag hittar ”nöten”.
När jag nu har vänt och vridit på vad njuta betyder för mig ska jag jaga vidare för någonstans i mitt inre känns det som om det är njutning för mig,
Nöten, nöten nöten … här kommer jag!
Lyssna till hjärtat, den enda kompass du behöver
Ha sedan tålamod och var envis när du tar dig fram genom snåren och över bergen.
Det är inte enkelt att följa hjärtats röst, men vad har man för val egentligen? Även om det är svår terräng är det en mycket bättre väg att gå än att ta omvägen via egots direktiv. Egot som alltid talar om vad andra tycker och tänker, vad andra har och vad man själv borde ha. Och så går man vilse till dess den där lilla tysta rösten hörs igen ”jag har ett förslag…”
Tänk att det ska ta en hel livstid innan man stannar upp och låter den tysta rösten få ge sitt förslag och när man förstår att det är helt rätt även om det för tillfället inte går att se hela vägen på en gång.
Ni som vet vad synkronicitet är vet vad jag talar om och att man oftast bara får se en bit i taget men att det oftast är helt rätt även om egot skriker i högan sky att man är på väg åt helt fel håll.
De gånger jag lyssnat till den lilla rösten har allt blivit bra och jag har sluppit ta omvägen över klippiga bergen. Det svåra har varit att stanna upp och ha tålamod innan nästa delsträcka har uppenbarats.
Det är då jag använt envisheten och tålamodet för att inte ge upp.
Våra olika roller i livet – din grundpersonlighet
Just nu när jag sitter här och skriver är jag en skribent.
När jag sedan håller på i trädgården är jag en trädgårdsmästare och om jag snickrar något är jag en snickare.
Förutom dessa roller är jag farmor, vän, mamma, coach och matte. Detta enbart till min familj.
När jag går ut på stan, eller åker, är jag bilist, fotgängare, medmänniska, konsument och ofta en café besökare.
Det kanske inte är konstigt att jag känner mig förvirrad då jag byter miljö och roll flera gånger per dag. Dessutom ser de människor jag möter mig ur olika perspektiv, vilket de också kanske säger till mig på olika sätt och det i sin tur kan få mig att undra vem jag egentligen är.
Bakom alla dessa roller, och säkert många fler, har jag en grundpersonlighet – en huvudperson – som hanterar alla dessa roller på olika sätt vilket har fått mig att fundera på om det kanske är på sin plats att ”avrolla” sig då och då för att inte helt tappa bort sig i livet.
Förändringar
En förändring kan komma plötsligt, men den kan också smyga sig på utan att man direkt märker det men till slut är den ett faktum. Livet man kände till har plötsligt förändrats och har blivit till något helt annat.
Det sägs ju att om jag förändras så kommer min omgivning också förändras och då tänker i alla fall jag att det ska vara till det bättre men så är det inte alltid, ibland försvinner delar av ens vänkrets utan att man riktigt ville det, man ville ju bara att något skulle förändras till det bättre, inte försvinna helt. Man får akta sig när man utvecklas, för det som varit kommer inte bli så i framtiden, det som varit kommer också att förändras. Det är som ett kalejdoskop där man får en ny bild varje gång man vrider röret. Vrid din verklighet och den förändras men du vet aldrig riktigt hur.
Oftast blir det till det bättre, eller något annorlunda som känns bättre men det vet man inte när det händer, då känns det bara som ett kaos och ingenting verkar stämma.
Jag är mitt uppe i kaoset och vet att det inte kommer att vara så för alltid och det är något jag håller mig i när det blåser just nu.
En dag har stormen bedarrat.
Hur förbereder man en flytt?
Jag borde, måste, behöver. Tre ord som är tvingande till något som kanske inte ens är sant, så när jag nu planerar för att flytta hoppar orden omkring som otåliga barn för att få uppmärksamhet.
Du borde nog tänka dig för, och måste du verkligen? Och i så fall behöver du …
Jag borde ingenting, jag måste ingenting, och jag behöver inte göra något alls, för det ligger i sakens natur att jag, den dagen, har valt att förvandla mitt nuvarande liv till ett, för mig, okänt framtida liv.
Jag har flyttat många gånger och vet att det som verkar helt oöverstigligt idag kommer att vara möjligt i morgon. Ett steg i taget kommer att bli en väg som leder fram till ett nytt mål.
Jag har inte bråttom och borde, måste och behöver får leka i trädgården ett tag till.
Att följa sin intuition
Bara genom att följa din djupaste instinkt kan du leva ett rikt liv, och om du låter din rädsla för vad konsekvenserna kan bli och hindra dig från att följa din djupaste instinkt, kommer ditt liv bli tryggt, ändamålsenligt och fattigt
Katharine Butler Hathaway
Med det sagt funderar jag på om jag är rik eller fattig och kommer fram till att jag är rik, trots att de vänner jag har försvinner en efter en. Jag står mellan rädslan för att förlora dem och vissheten av att jag är på väg mot något annat jag inte vet vad det är, men som lockar mig med en tyst viskning.
Jag hör inte hemma i den trygga och ändamålsenliga fattigdomen.
Vart hör du hemma?
Människans fyra rum
Det mentala, det andliga, det fysiska och det känslomässiga.
Vilket rum föredrar jag? När jag pratar använder jag ofta ordet ”känns” men det är inte i det rummet jag befinner mig mest utan i det mentala rummet. I det rummet tänks det en hel del och oftast stannar idéerna där i stället för att flyttas över i något av de andra rummen för att bearbetas och sättas i verket.
I det fysiska rummet sover jag mest, eller äter. I tystnaden får min kropp mer plats att märkas.
Jag önskar att jag skulle kunna tillbringa mer tid i det andliga rummet men vet inte hur jag ska kunna stanna där. Att vara i nuet är det som känns svårast för mig.
Jag märker att jag inte känner till mina rum så bra för att jag inte vistas så ofta i dem men en dag ska jag ta en ordentlig titt och se om det är dags att vistas mer i något av dem. Kanske behöver något renoveras …
Hur förvaltar vi tiden?
Bråttom, bråttom, allt vi ska hinna innan vi dör… Men är det viktigt?
Att bara vara, i nuet, låta saker hända som de ska, i sin egen ordning, utan att vi lägger oss i.
Rädslan för att missa något gör oss till förvirrade människor som rör sig i oregelbundna mönster i jakten på något utan mening.
Under tiden lever naturen sitt liv, stilla med stolthet då den visar upp sina gåvor.
Vad är dina gåvor?
Men …
Det finns oftast ett ”men” med i allt vi gör eller säger, det är som om det inte är nog. Jag övar på att stoppa mig innan ”men” kommer och då är jag tillräcklig.
Listan är oändlig
Jag städade igår ”men” putsade inte fönstren
Jag söker ett nytt jobb, ”men” det är svårt
Jag älskar att dansa, ”men” det går ju inte nu
Om vi tar bort ”men” ur meningarna så blir det plötsligt möjligt.