Ha sedan tålamod och var envis när du tar dig fram genom snåren och över bergen.
Det är inte enkelt att följa hjärtats röst, men vad har man för val egentligen? Även om det är svår terräng är det en mycket bättre väg att gå än att ta omvägen via egots direktiv. Egot som alltid talar om vad andra tycker och tänker, vad andra har och vad man själv borde ha. Och så går man vilse till dess den där lilla tysta rösten hörs igen ”jag har ett förslag…”
Tänk att det ska ta en hel livstid innan man stannar upp och låter den tysta rösten få ge sitt förslag och när man förstår att det är helt rätt även om det för tillfället inte går att se hela vägen på en gång.
Ni som vet vad synkronicitet är vet vad jag talar om och att man oftast bara får se en bit i taget men att det oftast är helt rätt även om egot skriker i högan sky att man är på väg åt helt fel håll.
De gånger jag lyssnat till den lilla rösten har allt blivit bra och jag har sluppit ta omvägen över klippiga bergen. Det svåra har varit att stanna upp och ha tålamod innan nästa delsträcka har uppenbarats.
Det är då jag använt envisheten och tålamodet för att inte ge upp.