Perspektiv

Varje dag har jag en ny bild på min dator. De senaste gångerna har det varit berg i alla former. Berg mitt ute i vattnet, berg där vägar passerar mitt i, och berg man åker skidor ifrån. Jag älskar berg av någon anledning. Det är stabilt och ger ett annat perspektivet när man är högst upp. Luften är också annorlunda, tunnare och om man som jag inte har något problem med detta, lättare att andas. När jag står på ett berg är jag inte höjdrädd för jag vet att det är stabilt. Det har stått där långt innan jag ens kan tänka och det kommer troligen stå där lika länge efter det att jag försvunnit. Berg är långsamma i sin förändring. Det är som de ligger där och bidar sin tid. Ingenting är bråttom för ett berg och det är tillåtande. På bergen växer skogar och snön som ofta finns högst upp på toppen tillåts att stanna där utan att berget ruskar på sig. Berg är trygga varelser som vet allt. Under marken har berg kontakt med varandra och på så sätt vet de allt om vad som pågår runt hela jorden. De kan rapportera från haven och från himmelen. Berg är trygghet och stabilitet, varma när solen lyser på dem och kalla när snön ligger tät. Berg är anpassningsbara utan att vara oroliga för vad som ska komma. Jag tror att jag ska lära mig mer av bergen och inte ha så bråttom, lära mig att njuta som klipporna gör av havets rörelse vid strandkanten. Berg är så mycket mer än bara det jag ser och ibland undrar jag om det kanske är ett enda berg som omsluter jorden. I så fall vet berget allt om vad som händer runt vår planet.