Ofta när jag är ute kommer min inspiration. Det kan vara texter eller andra idéer som vill komma fram på scenen, och jag känner mig full av liv. Allt detta försvinner när jag kommer hem, det är som om det bleknar som en dröm när man vaknar. Senare på kvällen minns jag allt detta igen och tänker, ”i morgon”.
”jag väntar på inspiration” är något många konstnärer uttrycker. Jag har upptäckt att inspirationen är mer nyfiken än framfusig och det är först när jag sätter mig och börjar som inspirationen kommer och kikar över axeln, ”vad gör du? Har du funderat på? Jag har ett förslag ..
Ibland är jag ensam då inspirationen tagit ledigt men när den kommer tillbaka läser den igenom det jag skrivit och ger mig feedback.
Idag är jag ensam och orden vinglar iväg över pappret som berusade utan mening och innehåll men någonstans får de en betydelse och ett sammanhang så jag låter dem ta sig fram så gott de kan. 