En vän till mig bor i ett hus där det kommer att ske en stor förändring, en vind ska byggas om till lägenhet. Detta innebär enligt henne att de i princip ska ta bort hela överdelen, bila bort golvet och sätta in en hiss i huset. Om hissen ska kunna stanna på varje våning vet jag inte men den ska i alla fall gå upp till vinden. Jag som inte bor där tycker att det kan bli spännande och kanske höja värdet på huset men som sagt jag bor inte där. Min vän som bor där har en helt annan oro och även om hon har förstått att de inte kommer att bygga på nätterna är hon nu orolig för hur huset ska hålla för allt det här nya. Kommer det att rasa ihop helt enkelt. Det hjälper inte att det finns massor av vindsvåningar som redan är byggda och där husen står kvar för detta är hennes hus, där hon bor och precis en våning över hennes. Hon har börjat prata om att överleva så jag förstår att detta är en katastrof i hennes liv. Mitt problem är hur jag ska göra när hon genomgår den här katastrofen. Ska jag följa henne och stötta henne, eller ska jag stötta bort henne? Jag som har skapat en tillvaro där det mesta är på plats vill inte längre ”köpa problem”, ett ordspråk från det gamla Persien. Nu vill jag bara understryka att det inte är hennes påhitt att bygga om, hon är ett offer, men det jag menar med att ”köpa problem” är i det här fallet vad hon vill se, är det ett hus som kommer att rasa ihop, eller den fantastiska möjligheten att upptäcka alla fina ställen i Stockholm där hon kan tillbringa sin tid på dagarna. Själv går jag inte längre in i problemaffärer och köper problem så när någon av mina vänner har gjort det så undrar jag om jag ska beundra det de köpt eller helt enkelt säga att det inte är i min smak. Vill jag vara lycklig eller vill jag har rätt? Kan jag lyssna utan att tycka så mycket? Det dröjer ett tag innan det börjar byggas men katastrofen är redan här, i hennes liv.
En lugnare vardag.